Genom flexibla nya utbildningsmetoder och bättre stödfunktioner ska projektet Delaktig i Finland effektivisera integrationen av invandrare. I projektet deltar sjutton kommuner, vars integrationsarbete skiljer sig mycket från varandra. I Raseborg satsar man på personlig handledning, i Kust-Österbotten på virtuell utbildning.
Invandrarna i dag är mer heterogena än någonsin.
– Det är utmanande att hitta modeller som passar för både högutbildade och icke läskunniga personer, säger Peter Kariuki, projektchef på Inrikesministeriet.
Bland annat det här vill Delaktig i Finland hitta nya lösningar för. I det treåriga projektet genomförs tio försöksprojekt i sjutton kommuner. Målet är att skapa en ny riksomfattande modell för integrationsutbildning. Projektet är ett lagstiftningsprojekt och blir en del av den integrationslag som träder i kraft i september 2011. Lagen ger alla invandrare lika status oavsett om man är flykting, arbetskraftsinvandrare eller har flyttat hit på grund av giftermål.
Tanken bakom pilotprojektet är att söka fram nya metoder speciellt för invandringens första skede och för personer som lätt blir utanför systemet, till exempel hemmamammor och unga som passerat läropliktsåldern. Projektet betonar språkets betydelse och strävar till att allt fler invandrare ska få stöd för att komma in i arbetslivet.
För Raseborg kom projektet som på beställning. Invandrarkoordinator Börje Mattson berättar att idéerna redan fanns men resurserna saknades. Raseborg åldras snabbt och kommer att ha ett starkt behov av arbetskraft, speciellt inom den öppna vården och äldreservicen. Förutom vanlig vård innebär det allt från städ- och mathjälp till att fixa trädgårdens trasiga staket.
– Vi försöker erbjuda utbildning på de områden där vi vet att det finns ett behov, men det är viktigt att komma ihåg att de som kommer hit ofta redan har en utbildning, säger Mattsson.
Utvecklingschef Eva Storgårds är projektansvarig och berättar att Raseborg deltar i integrationsstig ett, att snabbare integreras i arbetslivet. Projektet koncentrerar sig på tre olika delar.
För det första ska man utöver den grundläggande integrationsutbildningen ge stödutbildning åt invandrare både för och på arbetsplatsen.
– Vi tror på integrering via arbete och vill att integrationen ska ske på arbetsplatsen, säger Storgårds. På så sätt lär man känna den finländska arbetsplatskulturen, stärker både språket och den yrkesmässiga kompetensen samt får en social gemenskap.
Utöver utbildning för invandrare ska man ordna utbildning för arbetsgivare.
– Samarbetet med arbetsgivarna är mycket viktigt, berättar Mattson. Det har varit vår svagaste länk hittills och nu söker vi nya former av stödutbildning för dem, så att de bättre ska kunna ta emot och förstå personer med utländsk bakgrund.
– På så sätt får både arbetsgivarna och -tagarna mer ut av arbetsförhållandet, säger Storgårds.
Närpesmodellen, som kännetecknas av det breda engagemanget, kunde fungera som ett bra exempel.
– Hos oss är hela samhället involverat, berättar Lilian Ivars, projektsamordnare för Kust -Österbottens integrationsprojekt.
– Arbetsgivarna är mycket aktiva, hjälper invandrarna att komma igång och fungerar som mellanhänder till bland annat skola och sjukvård.
Förutom att få arbetsgivare aktivare med i processen, vill Raseborg involvera handledare, som ger stöd både på och utanför arbetsplatsen.
– Personliga frågor kan inte lösas kollektivt, utan kräver individbundet stöd, säger Mattsson. Det gäller att lyssna på deras drömmar och ta reda på vad de kan.
Slutresultatet ska bli en klart definierad stig för invandrare in i arbetslivet och arbetsplatser som klarar av de nya utmaningar Finland ställs inför.
– För att det här ska lyckas får vi inte glömma delbelöningar, tillägger Mattsson. Ofta bygger vi upp långa integrationsstigar där många hinner slockna på vägen.
Ett annat viktigt mål med projektet är att påverka attityderna gentemot invandrare i regionen, berättar Storgårds.
– Vi kommer att ordna öppna föreläsningar för invånarna och hoppas att umgänge över kulturgränserna ska bli normalt.
Kust-Österbotten K5 deltar också i integrationsstig ett, men deras situation är en helt annan. Speciellt Närpes har mycket arbetskraftsinvandrare, som de rent av är beroende av. Närpes behöver inte fundera på hur de ska få invandrare in i arbetslivet, utan på hur de ska få dem integrerade i samhället.
Lilian Ivars ser på arbete som en välsignelse som underlättar integreringen. Samtidigt medger hon att det är tungt att jobba och sköta om familjen samtidigt man ska lära sig ett nytt språk och lära känna en ny kultur.
– Vi måste göra det så lätt som möjligt, säger hon. De som jobbar dagtid måste ha möjlighet till distansundervisning kvällstid.
Därför utvecklar K5 en virtuell inlärningsmiljö i språk- och samhällskunskap. Portalen görs först på svenska och om det finns behov eventuellt senare på finska.
Den här portalen kommer integrationsprojektets svenska nätverk att få ta del av. De tre svenska projekten – K5, Raseborg och huvudstadsregionen – samt Vasa projektet som har en svensk del, bildar tillsammans ett svenskt nätverk, som ska utveckla en svenskspråkig integrationsmodell.
För Raseborg är det svenska nätverket en mycket positiv sak.
– Det här stöder vi i högsta grad, säger Mattson, som hoppas att svenskundervisningen för invandrare i Raseborg ska ta fart igen.
– För tio år sedan hade vi ännu undervisning på båda språken, men plötsligt slutade staten ge arbetskraftspolitiska pengar för svenskspråkig undervisning.
En stor del av invandrarna i Raseborg väljer finska, men både Storgårds och Mattson tror att det finns ett äkta behov för svenska.
– De flesta vill börja med att läsa finska, men efter en tid inser de att svenska också behövs, säger Mattson. Och de som flyttar hit på grund av sin svenskspråkiga partner vill ofta lära sig svenska. Den främsta orsaken till varför folk kommer hit är faktiskt den starkaste kraften i världen, kärleken, säger han leende.
I Raseborg finns i dag cirka 1300 invandrare, det vill säga cirka tre procent av stadens befolkning. En av dem är Francees från Irak, som har bott ett drygt år i Finland. Efter en tio månaders språkkurs gör han nu sin arbetspraktik hos Skomakare Upi i Ekenäs.
– Min far var skomakare och jag har redan länge velat bli det, säger han.
Francees har inte haft det lätt i livet, men tack vare hjälp från staden har han fått sitt liv på fötter igen. Urpo Laine (Upi) är mycket nöjd med Francees.
– Han är både flitig och snabblärd, och vi har det roligt tillsammans, skrattar Laine.
Skomakare Upi är ett bra exempel på det projektet vill åstadkomma.
– Det här projektet har lett till att det sektoröverskridande samarbetet blivit effektivare, vilket är både viktigt och roligt, säger Storgårds.
Det är också vad Mattsson hoppas på.
– Det är viktigt att invandrarfrågorna blir en del av den normala kommunala verksamheten. Invandrarbyrån ska inte göra allting själv utan endast koordinera och se till att invandrarfrågorna sköts om och utvecklas inom de sektorer där de hör hemma. Då sköts integreringen på bästa sätt.
Mer om projektens gång får vi höra på Kommunmarknaden 14–15.9.2011.
Projektet består av 3 integrationsstigar:
1. Vuxna invandrare som snabbt ska in på arbetsmarknaden.
2. Vuxna invandrare som behöver särskilt stöd.
3. Barn och unga.
Samarbetsparter:
Inrikesministeriet, Arbets- och näringsministeriet, Undervisnings- och kulturministeriet, Finska Kulturfonden, Svenska kulturfonden och Finlands Kommunförbund.
Försökskommuner:
Huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Vanda), Tavastehus, Raseborg, Åbo, Tammerfors, Vasa, Kust-Österbotten (Kristinestad, Kaskö, Närpes, Korsnäs, Malax), Kuopio, Pudasjärvi och Havslappland (Kemi och Torneå).