Det är bara ett par år sedan Viktor Rydbergs samskola nära Stockholm på allvar gick in för att använda IKT som ett redskap i undervisningen. Då var det ganska obekant mark också för Anna Karlsson, men i dag bär den prisbelönta NO-läraren datorn med sig på skolan så gott som hela tiden.
– Vi fick var sin tablet-pc, med touchskärm. Då öppnade det ju också till att ha ett verktyg för att vara mer flexibel, för bättre kommunikation, säger Anna Karlsson.

Nu kan hon anteckna med pennan på skärmen och projicera det för eleverna – datorn blir svarta tavlan. Hon samlar också undervisningsmaterial i molnet, så att eleverna kan studera det på egen hand efter lektionen. Det är också lättare att boka salar, ha möten med kollegor på distans och samarbeta både med elever och andra lärare. Och ju mer man provar på, desto enklare är det att hitta nya idéer.
– Det märker man med elever också. Det krävs träning med att tänka utanför ramarna.

 

Anna Karlsson varnar ändå för att tro att allt blir bättre bara man lägger en dator i handen på läraren.
– För att kunna vara kreativ överhuvudtaget behöver man ha stöd av ledningen på skolan, säger hon och tillägger att det gäller vilket yrke man än har.

Ska man göra en IKT-satsning så ska den genomföras på bred front. Anna Karlsson räknar upp några viktiga saker för skolledningen att tänka på:
– Att man är tydlig med att det här är den vägen vi ska gå, och att man har delmål i den här processen. Jag tror man blir mindre ifrågasatt då och får anställda att vara mer kreativa.

Läraren ska få utrymme att utveckla sig själv och sin undervisning, ta initiativ och tillåtas göra misstag.
– Det ska finnas ett sådant klimat på skolan. Man måste kunna diskutera med kollegor och kritiken ska vara konstruktiv.
– Det är satsningar på olika plan. Alla ska få utvecklas i sin takt. Det är viktigt att man ger möjlighet för lärarna att visa varandra sina färdigheter, säger Anna Karlsson.

 

Samarbetet sker inte enbart inom lärarkåren.
– Om det är något jag inte vet så kan elever sätta upp informationen. Man kan ju lära sig tillsammans. Jag vet inte allt som lärare, säger Anna Karlsson.
– Man lär sig nya saker hela tiden. Eleverna berättar, jag lär mig av dom, man delar med sig. Det händer hela tiden.

Hon ser det som enbart positivt att eleverna blir en aktiv part i stället för en passiv mottagare. Och tekniken intresserar.
– Allt som är nytt är lite spännande, det vet jag själv. Det blir ett tricks för att få elevernas uppmärksamhet, det blir kul att gå i skola.

 

Då man ökar interaktionen och öppenheten – till exempel publicerar sitt material och diskussioner – då innebär det å andra sidan att man sätter sig själv på spel mer än förr. Det har även Anna Karlsson upplevt.
– Det tyckte jag var lite läskigt. Folk har varit kritiska, gått in och läst kommentarer och så. Men det får man låta rinna av sig och ta den kritiken som lärdom.

Att man skulle blotta sina svagheter håller Anna Karlsson inte med om.
– Det är en felupplevelse. Ett misslyckande är att lära sig. Jag tycker det är lite som jantelagen, att säga ”jag kan inte det här”. Alla kan, i den mån de själv vill.

Om en del lärare är osäkra på att ta in ny teknologi i undervisningen tror Anna Karlsson att det delvis beror på orealistiska förväntningar.
– Alla pedagoger blir kritiserade i media i Sverige. Det ställs krav, men man har ingen tillgänglighet till tekniken – då blir det kanske en försvarsmekanism. Om man inte får prova blir man lätt kritisk, det kan vara lite läskigt.

Då läraren ska sköta den vanliga undervisningen samtidigt kan det uppstå en känsla av att allt hopar sig, men Anna Karlsson fungerar gärna som exempel på att man kan lyckas.
– Högerklicka på allt, prova och våga göra fel. Det kan jag förmedla då jag föreläser, skrattar hon.

 

Fröken Anna Karlsson är en Facebook-profil som hon ibland använder för att kommunicera med eleverna även utanför skolan och arbetstid. Den kommer endast hennes elever åt.

Men det får inte bli för mycket.
– I början var jag aktiv hela tiden, nu begränsat. Det är viktigt med distans också, att man inte arbetar hela tiden.

Responsen från eleverna har enligt Anna Karlsson varit övervägande positiv. Å andra sidan är det en balansgång att inte göra livet alltför lätt för dem.
– De kan bli bortskämda också. Allting får inte bli taget för givet, det är en liten fara. Det är inte jag som ska göra arbetet, utan eleverna.

Enligt Anna Karlsson gäller det också att minnas att alla inte kan bli nöjda.
– Många elever tycker jag är en bra pedagog, men vissa tycker säkert att jag är jättejobbig. Det kommer du inte ifrån.

 

Tack vare utmärkelserna hon fick och den ökade publicitet de medförde blev Anna Karlsson utnämnd till medlem i det så kallade Digitaliseringsrådet – ett slags ”råd från verkligheten” som ska hjälpa Sveriges IT- och regionminister Anna-Karin Hatt i arbetet med den digitala agendan.

– Det är bra att man lyssnar på vilka problem som finns i olika sektorer i samhället. Och jag som lärare är faktiskt expert på hur det funkar inom skolan.
– Det har varit en fördel för mig, jag har fått många nya kontakter, säger Anna Karlsson.

Hon har också insett att relativt få lärare har tillräckliga förutsättningar att arbeta med de nya verktygen.
– Många har ingen dator, det ser ju inte ut som på övriga arbetsmarknaden. Många har inte heller stöd av skolledningen.

Olika arbetsgrupper ska oftast komma med förslag och hjälpa beslutsfattarna förstå läget på gräsrotsnivå. Viktigast är ändå enligt Anna Karlsson att den politiska ledningen visar vägen för ikt-utvecklingen genom att ställa ribban högre än i dag.

– Man måste ställa krav, ange en lägsta nivå, annars händer ingenting. Så är det med allting, det kan gälla träning eller om du ska städa hemma. Vi människor är ganska lata av naturen, för att spara energi.
– För mig är det en stor erfarenhet att vara med, att se hur andra grupper jobbar i samhället. Att utveckla sig själv.