Mitt inne i den historiska staden Strasbourg på gränsen mellan Frankrike och Tyskland ligger den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

 

Då man besöker domstolen tas man emot med den öppenhet som så många offentliga institutioner är måna om att värna i dag. Det är bra och bidrar till en större trovärdighet överlag.

 

Medlemmar i domstolen är de stater som bildar Europarådet och som har ratificerat den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Intressant är att man inte behöver vara medborgare i en medlemsstat för att klaga hos domstolen; däremot ska kränkningen ha begåtts av en medlemsstat eller inom dess territorium. Man kan klaga först efter att ha utnyttjat alla rättsmedel eller vänt sig till alla domstolsinstanser som finns nationellt.

 

Fallen från Finland har oftast handlat om omhändertagande av barn eller fastställande av faderskap. Domen eller domstolens beslut kan innebära att den som klagat får en summa pengar som skälig gottgörelse, men den kan också innebära att nationell lagstiftning måste ändras, vilket är en långtgående åtgärd.

 

I ett uppmärksammat fall från Finland år 2008 dömdes myndigheterna att ändra lagen så att man ska kunna ta reda på vilken IP-adress ett Internetmeddelande har skickats från. Fallet gällde en 12-årig pojke som blev offer för en kränkning, då hans kamrater publicerade en annons om honom av sexuell natur på Internet. Efter detta tvingades Finland snabbt ändra sin lagstiftning.

 

Ett annat fall i domstolen handlade om en Hiv-positiv sjukskötares rätt att få ersättning då dennas status blev allmänt känd på sjukhuset. Ytterligare ett gällde ryska fångars rätt till mänskliga förhållanden då det i en cell bodde 24 fångar fast där fanns bara åtta sängar. Det finns också fall där asylsökande vunnit sin sak i domstolen efter att de avvisats till ett land där tortyr förekommer.

 

Arbetet för skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är av största vikt i en värld som blir allt mer internationell, och där handel, människors rätt att resa och det fria ordet får allt större betydelse. Därför skulle det vara viktigt att också andra stater än de europeiska skulle förbinda sig att stå för dessa värden också i praktiken.