Hälsovårdens företrädare klagar ibland på att folk söker sig till sjukhusens dygnetruntjourer med krämpor som inte är svårare än att de kunde ha behandlats på en hälsovårdsmottagning dagtid. Självklart är det slöseri med dyrbara resurser om läkare och sjukskötare, som står i beredskap att hantera olyckor och hjärnblödningar, istället får ägna sig åt patienter som söker vård för feber och snuva. Men en del av fenomenet handlar förmodligen om att folk omedelbart kan identifiera sjukhusjouren som ett ställe där man kan få hjälp för sina problem.

Servicetillgänglighet definieras ofta som en geografisk storhet. Det finns eller finns inte en skola, ett dagis, en hälsocentral eller ett bibliotek inom en fem kilometers radie. När en enhet läggs ner minskar tillgängligheten och när en ny byggs ökar den. Särskilt i glest befolkade områden kommer den geografiska dimensionen fortfarande att vara avgörande för om man kan påstå att medborgarna har likvärdig tillgång till offentliga tjänster.

 

Tillgänglighet handlar ändå inte bara om att enheter existerar fysiskt, utan också om identifierbarhet, öppettider, serviceutbud och kompatibilitet med de vardagliga rörelsemönstren.

Det filialbibliotek som låg närmast min ytterdörr lades ner för något år sedan. Trots att jag är en aktiv biblioteksanvändare, satte jag under åtta-nio års tid aldrig min fot i biblioteksfilialen. Även om tillgängligheten mätt i antal meter hemifrån var hög, motsvarade öppettiderna och utbudet inte mina behov.

Nutidsmänniskan som vant sig vid tjugofyratimmarssamhällets helgöppna affärer och elektroniska tjänster som alltid finns på ett musklicks avstånd, blir lätt irriterad i mötet med de kommunala tjänsterna: Resultaten från laboratorieprov meddelas endast under bestämda telefontider. För att hinna passa en tandläkartid i hemkommunen måste man avbryta arbetsdagen inne i staden.

 

I Ylöjärvi etablerade kommunen, i samarbete med utvecklingsfonden Sitra, för två år sedan en hälsokiosk i ett av de stora köpcentren. Hälsokiosken erbjuder hälsovårdartjänster, t.ex. blodtrycksmätning, utan tidsbeställning. Idén är att hälsokiosken ska avlasta hälsocentralerna och på sikt sänka hälsovårdskostnaderna.

Tammerfors universitets utvärdering från 2011 visar att hälsokiosken fyller sin plats. Den är kostnadseffektiv och har många nöjda besökare. Enligt Sitra ska konceptet spridas till flera orter. All offentlig service kan och bör naturligtvis inte ”kioskifieras”. Men grundidén – att kommunal service finns där folk ändå rör sig och att det är så enkelt som möjligt att etablera en första kontakt – är värd att utveckla också i andra kommuner och inom andra serviceformer.