Regeringsprogrammet lovar beakta språkförhållanden, men hur är ännu oklart. Kommunförbundets svenska direktör Kristina Wikberg vill lyfta fram strukturfrågan medan vi ännu har en chans att påverka.
– De geografiska strukturerna är viktiga, men nu är det tid att identifiera och synliggöra övriga svenska strukturer, säger Wikberg.

Att det är viktigt att beakta språkliga aspekter redan i planeringsskedet är landskapsförbunden bra exempel på. I Österbottens förbund och Östra Nylands förbund byggdes tvåspråkigheten in i organisationen redan från början och det fungerar bra. I Egentliga Finlands förbund och Nylands förbund utvecklades förvaltningssystemet däremot huvudsakligen på finska. Då strukturerna redan var utarbetade var det svårt att få till stånd vettiga svenska lösningar.

De svenska strukturerna ser i dag  olika ut i olika sektorer. Inom utbildningen finns en fungerande förvaltning på svenska. Kommunerna har svenska nämnder eller sektioner som beslutar om den svenskspråkiga grundläggande utbildningen. Wikberg frågar om en liknande struktur vore fungerande inom social- och hälsovården, som nu helt saknar ett organ med ansvar för det svenska.

Enligt SpråKon-projektets undersökning om finlandssvenska regioner är ansvar av stor betydelse. Svenska enheter eller organisationer som finns utanför det officiella kan lätt marginalisera det svenska. Till exempel Sydkustens landskapsförbund saknar ett ansvarsområde och har därmed inte blivit en stark aktör. Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur SÖFUK har däremot ansvar för utbildning på andra stadiet och har kunnat etablera sig som en viktig aktör.
– I samband med reformen har vi en möjlighet att skapa något nytt, säger Wikberg.

Det är visserligen en utmaning att skapa en svensk förvaltning inom social- och hälsovården, anser hon, eftersom de svenska strukturerna i dag kan vara rätt så osynliga. Dessutom finns det inte en fysisk knutpunkt, så som skolan inom utbildningssektorn, där verksamheten på svenska sker.

 

Sjukvårdsdistrikten har nämnder för språkliga minoriteter, men många är skeptiska till dem eftersom de inte har beslutanderätt. Wikberg frågar sig om de kunde utvecklas till ett organ som ansvarar för hela social- och hälsovårdens språkliga kvalitet, processer, koordinering och vårdteam?
– Eller hur är det med Kårkulla samkommun. Kunde den stå som modell för ett svenskt specialupptagningsområde?

Kårkulla erbjuder service på svenska för personer med funktionsnedsättning. Samkommunen har tvångsmedlemskap och upprätthålls därmed av alla 33 svensk- och tvåspråkiga kommuner.

Utbildning på svenska möjliggör att landet fungerar på två språk, men vid sammanslagningar finns det risk att skolor dras in.
– Om flera små kommuner med varsitt gymnasium går samman finns det en risk att samtliga gymnasier inte kan fortsätta, säger Kurt Torsell, sakkunnig i undervisningsfrågor.

Om gymnasier dras in kan det även uppstå problem med tillgången på lärare i högstadier i och med att många gymnasielärare även undervisar i högstadiet där det eventuellt inte finns tillräckligt med undervisningstimmar för en tjänst.

Vissa finskspråkiga kommuner har valt att överföra gymnasieutbildningen till yrkesutbildningens samkommun och nu har man även i Österbotten bestämt sig för att utreda alternativet med ett regiongymnasium. Det skulle sträcka sig från Kristinestad till Vörå och ordnas sida vid sida med yrkesutbildningen inom SÖFUK.

 

På finska sidan finns det några kommuner som själva ansvarar för yrkesutbildningen, medan yrkesutbildningen i Svenskfinland organiseras av antingen samkommuner eller aktiebolag. Just nu pågår ett projekt för att påskynda bildandet av ett samlat anordnarnät inom yrkesutbildningen och undervisningsministeriets linje på lång sikt är två stora svenskspråkiga yrkesutbildningsenheter på fastlandet.
– Hur de ska anpassas till den nya kommunstrukturen blir en intressant fråga, säger Torsell.

Han konstaterar att vi sannolikt inte kommer att ha så stora kommuner i Svenskfinland att de kunde ha hand om regionens svenskspråkiga utbildning.
– Men ur ekonomisk synvinkel fungerar de nuvarande yrkeshögskolorna bra, även om beslutanderätten inte ligger direkt hos kommunerna som trots allt står för närmare 60 procent av finansieringen.

Kultursektorn är viktig för den finlandssvenska kulturen och identiteten. Kulturfrågorna organiseras delvis som en del av kommunens verksamhet centralt och delvis i särskilda institutioner, till exempel medborgarinstitut och teatrar. Vid tvåspråkiga lösningar finns det risk att det svenska hamnar på andra plats.
– Om mycket energi går åt till att försvara det svenska och kämpa för dess överlevnad, är starka enspråkiga lösningar bättre, säger Ditte Winqvist, sakkunnig i kulturärenden.

 

Kultur och identitet är starkt kopplad till tredje sektorn. Föreningsaktiviteten är stark i Svenskfinland och kunde utnyttjas bättre.
– Vi måste identifiera tredje sektorn, till exempel idrottsföreningar, och synliggöra dem bättre, säger Wikberg.

Forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom poängterar vikten av identifikation.
– Vi måste jobba för att behålla den finlandssvenska identiteten, annars fungerar inte samhället på två språk.

Wikberg vill också lyfta fram invånarnas möjligheter att påverka.
– Brukardemokrati är viktigt att utveckla. Nu måste vi fundera på olika modeller, till exempel elektroniska påverkningsmöjligheter eller rådgivande organ.

 

Inom landsbygdsutveckling har man redan länge samarbetat regionvis. Leader-aktionsgrupper och byaföreningar i svensk- och tvåspråkiga regioner samarbetar i ett nätverk, som enligt Christell Åström, sakkunnig inom landsbygdsutveckling, är mycket givande.
– Jag ser att byaföreningar och tredje sektorn har en viktig roll för att göra landsbygdens röst hörd, säger Åström.

Då regionförvaltningen förnyades år 2010 funderade man på tanken om en svenskspråkig närings-, trafik- och miljöcentral (NMT-central) för att ytterligare förstärka samarbetet mellan de svenskspråkiga områdena.
– I samband med kommunreformen kunde det vara skäl att på nytt fundera vidare på hur vi ska förstärka samarbetet inom de två- och svenskspråkiga områdena och tillsammans diskutera hur vi bäst garanterar en livskraftig landsbygd på svenska, säger Åström.

I dag ligger ansvaret för NMT-centralernas svenska service oftast på de enskilda avdelningarna. Nytt för Nylands NMT-central är delegationen för språkärenden, som granskar tillgången till svenskspråkig service i förhållande till finskspråkig.

Åström vill också påminna om exil-finlandssvenskarna.
– Det finns många svenskspråkiga runtom i landet som bor i enspråkigt finska kommuner. Dem får vi inte glömma då vi funderar på strukturerna.

 

Kommunerna kan även ta exempel utanför den kommunala sfären. Wikberg tycker vi borde titta på församlingarnas verksamhet vid sidan om kommunstrukturen. Församlingarna har lyckats bra med att organisera sig på svenska. Den evangelisk-lutherska kyrkans central för det svenska arbetet jobbar bland annat med frågor som rör religionsundervisningen, kultur och handikappärenden. Eftersom församlingarna i dag är bundna till kommungränserna, medför kommunreformen ändringar även i församlingsstrukturen och stiftsindelningen, vilket kan hota svenskspråkiga församlingar.

 

Wikberg efterlyser nu diskussion.
– Vi ska diskutera med och föra samman olika personer från olika kommuner och inte låsa in oss i vår egna geografiska klick. På det sättet kan vi börja ett nytt utvecklingsarbete för att identifiera och förstärka det svenska i Finland.

 

 

 

 

Visste du att...
den svenskspråkiga befolkningen växer för första gången på länge. Det beror delvis på en bra balans mellan immigration och emigration, dels på det så kallade paradigmskiftet i tvåspråkiga familjer, det vill säga att barn i tvåspråkiga familjer allt oftare registreras som svenskspråkiga.