Från en förtroendevalds horisont uppfattas eventuella förändringar i serviceproduktionen och förvaltningsstrukturer som skrämmande. Människan som varelse är rädd för förändringar i synnerhet då näromgivningen förändras. Vi känner oss trygga i det gamla och otrygga inför det nya och okända. När förändringens vindar blåser, är det viktigt hur man som beslutsfattare informerar och blir informerad.

 

Då en byskola eller en hälsostation sammanslås med en annan väcker det ofta protester hos lokalbefolkningen. De människor som berörs av förändringar måste informeras och höras. Det är A och O sett ur både en förvaltnings- och informationssynvinkel. Vi måste kunna argumentera och motivera på ett trovärdigt sätt varför exempelvis förändringar i servicenätet är nödvändiga. Samtidigt måste kommunerna, och varför inte också staten, följa gjorda beslut om prioriteringar och strategier av olika slag. Det går inte att ändra strategiska riktlinjer varje år eftersom en strategi ofta bygger på en långsiktig planering och långsiktig implementering.

 

Det är viktigt att man kritiskt granskar strukturer och på vilket sätt serviceproduktionen sker, speciellt i ekonomiskt turbulenta tider då varje euro och cent är i vågskålen. En förändring är, som jag själv uppfattar det, en möjlighet att bygga något nytt och att kritiskt granska hur vi i dag producerar tjänster och varor. Är processerna i skick kan rutinmässiga ärenden skötas snabbt, smidigt och kostnadseffektivt. Eftersom jag i mitt yrkesliv har haft förmånen att bygga upp nya, men också förädla befintliga förvaltningsstrukturer, är jag helt övertygad om att vi i dagens djungel av samarbetsorgan måste gå in för att minska på byråkratin. Vi måste gå in för en modell där ett folkvalt organ styr till exempel kommunens hela verksamhet. Verkar det här spännande eller omöjligt?

 

Den offentliga sektorns uppgift är att i första hand producera lagstadgade tjänster åt kommuninvånarna och i andra hand ordna sin förvaltning enligt lagar och bestämmelser. Ser vi det ur en strikt förvaltningsmässig synpunkt borde det vara tvärtom; först besluter vi om strukturerna och sedan om verksamheten. Men i den komplexa värld där vi i dag lever, är det inte i praktiken i alla sammanhang möjligt att göra så. Vi som förtroendevalda måste se oss i spegeln och fråga oss om vi har visioner och strategier. Hur vill vi ha serviceproduktionen ordnad om 10–20 år, då vi beaktat till exempel de demografiska förändringarna, den höjda livslängden, minskade årskullar som ska inbringa skatter et cetera? Vi bygger nu morgondagens samhälle och till det behövs bland annat god vilja, en liten gnutta humor blandat med verklighetsförankrat ledarskap och en god ton.