När jag på facebook frågade vad jag skulle skriva om i nästa ledare gav det upphov till sexton kommentarer. Folk engagerar sig, det är lätt att både skämta och tycka till, att gilla och att komma med åsikter. Det är bra och också inspirerande. En av kommentarerna var ”Borde man få välja vilken kommun man får sin service av? Så där som man kan välja elbolag eller småningom församling.”

 

Frågan gäller framtiden och hur kommunens och individens förhållande ska gestaltas. I dag är systemet att jag är medlem i den kommun där jag fysiskt bor. Det är den kommunen jag betalar min skatt till och det är den kommunen som ansvarar för min välfärd och min service.

Därför var mitt första svar ett nej; man kan inte i framtiden välja en annan kommun än den man bor i. Tänk om alla vill bli medlemmar i Grankulla och betala lägre skatt? Någon grundläggande ordning måste det ändå finnas. Men vid närmare eftertanke så är det kanske ändå inte skäl att vara så absolut. Frågan löd om man borde få välja vilken kommun som ger service. Varför inte, visst kan jag få dagvårdsplats av en annan än min hemkommun. En trend som hela tiden stärks är valfriheten. Människorna vill själva välja och många tycker att det är bättre än att låta andra göra det.

 

Friheten att välja sin egen serviceinstans har nu spritt sig från andra stadiets utbildning till hälsovården. År 2014 kommer vi att få välja var vi önskar få specialiserad sjukvård. Det är sannolikt att valfriheten kommer att öka beträffande all kommunal service. Finansieringen följer sedan valet till den institution som ger servicen.

 

Problemet är att kommunen, som är den organisation som i sista hand ansvarar för både servicen och notan, inte i dag har tillräcklig flexibilitet för fritt val och att man inte skiljer tydligt på rollerna som upphandlare och producent. Vår befolkning är kanske inte heller ännu mogen att ta steget exempelvis till fullständigt fritt vårdval, vi har inte den kunskap och information som behövs.

 

Det finns ännu mycket att utveckla för alla parter, inte minst kommunerna. Att vi går mot en större valfrihet i framtiden är klart, det visar trenderna från Danmark och Sverige. Serviceutbudet kommunerna emellan kommer sannolikt att öka. Däremot behöver vi en instans som klart bär det slutliga ansvaret. Den är kommunen som vi bor i och framförallt dess fullmäktige.

 

Den jag röstar på i nästa kommunalval skall verkligen ha en klar vision för hur servicen borde organiseras och hur man tar betalt för den. Det är kommunalval nästa höst.