År 2012 har hunnit en bit på väg. Året kommer att vara riktgivande på många sätt. Vi får snart kommunministerns förslag till hur den framtida kommunstrukturen ska se ut. Nya kartor ritas upp enligt starkare stadsregioner, pendlingsområden och regional livskraft. I februari startar finansministeriets kommunrunda med aderton landskapsvisa seminarier. Arbetet med en ny strukturlag och reformering av statsandelslagen och kommunallagen påbörjas. I höst hålls kommunalval.

Nyåret brukar börja med att man får önska sig något. Man stöper sin
nyårslycka och tyder den genom att se framtida händelser eller pengar i det smultna tennet. Framtida händelser kan vi se, åtminstone i skenet
av regeringsprogrammet; pengar syns däremot inte till.

Om jag fick önska en sak angående de kommande reformerna – vad skulle det vara? Många saker är viktiga, skolan, vården och servicefrågan överlag. Men vad är viktigast på sikt? Min önskan skulle nog vara en ny och mera utvecklad demokrati, det vill säga större
deltagande och påverkningsmöjligheter för vanliga människor. Vi behöver mera dialog och växelverkan mellan invånare, kommunala
tjänsteinnehavare och politiker. En dialog som har betydelse och för ärendena framåt.

Det sägs att demokratin fungerar bättre i små kommuner än i stora. Det är klart att människorna i ett litet samhälle, där alla känner
varandra, vet hur och vem man kan ta kontakt med för att påverka. Framtidens kommuner är emellertid inte mera små byasamhällen
och därför behövs nya metoder, till exempel medborgarråd, brukarstyrning eller regionnämndsmodeller. Kanske just för att återskapa det bästa av det gamla i det nya.

En viktig fråga är om vi i Finland ska fortsätta på linjen att ha stora fullmäktigeförsamlingar, styrelser och nämnder eller om vi ska ta
ett steg närmare det danska systemet med ett fåtal politiska beslutsfattare. Trots att kommunerna i Danmark har fullmäktige som består av cirka tjugo personer och styrelser på kanske fem är landet ofta ledande när demokratins funktionsduglighet mäts. En väsentlig skillnad mellan Danmark och Finland är de aktiva satsningar man gjort för att skapa nya, utvecklande former för en starkare lokaldemokrati. Å
andra sidan ryms de små politiska grupperingarna med hos oss.

I Finland måste vi inte göra lika dvs. kopiera andras modeller. Däremot behöver vi innovativitet och kreativitet för att skapa egna lösningar.