Åbo var en gång Finlands vackraste stad." Sebastian Bergholms kolumn.

Kolumn
 


"Politik och beslutsfattande utan unga är skrämmande enögt.Gästkolumnist: Karin Palmén

23.1.2014 11:00
Fikt 1/2014

Kommunfältet rör på sig 
– vad händer nu?

​År 2014 kommer att gå till historien som utredningarnas år. Men den intressanta frågan är om utredningarna kommer att leda till omfattande sammanslagningar.

 

I enlighet med den nya kommunstrukturlagen, som trädde 
i kraft i juli 2013, har kommunerna i början av december meddelat med vilken eller vilka kommuner de vill göra en fusionsutredning. Av fastlandets 304 kommuner har cirka 250 meddelat att de kommer att göra en utredning. Sammanslagningssannolikheten är ändå svår att förutspå. Många av kommunerna har inte diskuterat med varandra på förhand, vilket har resulterat i att grannkommunerna vill utreda åt olika håll. Situationen är minst sagt rörig, och alla övriga pågående kommunala reformer kan fortfarande röra till det ytterligare.

 

Men vad handlar då utredningarna egentligen om? Nedan följer svar på de vanligaste frågorna.

 
 
1. Vad ska kommunen utreda?
 
Minimikraven på innehållet i utredningen är:
  • Hur förvaltningen ska organiseras och hur tjänsterna ska tillhandahållas och produceras inom utredningsområdet.
  • Konsekvenserna av sammanslagningen för kommunernas samarbete.
  • Den ekonomiska situationen.
  • Invånarnas möjligheter att påverka och delta; hur ska närdemokratin förverkligas.
  • Fördelarna och nackdelarna med en kommunsammanslagning.
  • Hur de språkliga rättigheterna i tvåspråkiga kommuner och på samernas hembygdsområde ska tillgodoses.
  • Utredningen ska utgå från den nya kommunens perspektiv och får vid behov göras mer omfattande.
 
2. Vem ska göra utredningen?
 
Utredningen kan göras av en av kommunen eller staten utsedd utredare eller av kommunen själv.
 
 
3. Vad händer om grannkommunerna vill utreda på andra sätt?
 
En kommun kan delta i flera olika utredningar men är inte tvungen till det. Endast om det är fråga om en särskild utredning (se förklaring nedan) måste kommunen delta i utredningen. De nu föreslagna utredningsområdena är inte bindande, utan kan fortfarande ändras.
En kommun kan också ansöka om avvikelse från utredningsområdet på grund av tryggande av språkliga rättigheter, samernas rättigheter, gles bosättning eller om området utgör en alternativ, funktionell helhet.
 
 
4. Vad händer med en kommun som meddelat att den inte vill göra en utredning?
 
Finansministeriet har rätt att genomföra en så kallad särskild kommunutredning. En särskild kommunutredning kan tillsättas på initiativ av ministeriet eller alternativt om en kommun eller över 20 procent av invånarna så önskar. Ministeriet måste då först höra kommunerna och kan sedan utse en eller flera utredningspersoner. Ministeriet står för utredningskostnaderna.
 
Särskilda utredningar tillsätts dock inte automatiskt, utan ministeriet bedömer varje fall separat för sig. Riktlinjerna för social- och hälsovårdsreformen påverkar sannolikt hur de särskilda utredningarna tillsätts.
 
 
5. När ska utredningarna vara gjorda?
 
Utredningarna ska vara klara sex månader efter att riksdagen har godkänt lagen om ordnandet av social- och hälsovården. Avsikten är att regeringspropositionen lämnas till riksdagen under våren 2014, vilket betyder att lagen eventuellt blir godkänd på försommaren och att utredningarna därmed borde vara genomförda vid årsskiftet 2014–2015.
En kommun kan också hos ministeriet ansöka om att få förlängd tidsfrist, om fusionsutredningen är särskilt omfattande eller krävande.
 
 
6. Vad händer efter att utredningarna är gjorda? Kan en kommun tvingas till fusion?
 
Vid frivillig utredning – nej: om de berörda kommunernas fullmäktigen önskar gå samman och den nya kommunen uppfyller kriterierna för en kommunindelning, gör de gemensamt en framställning till ministeriet, som sedan avgör frågan. Om fullmäktige motsätter sig en sammanslagning kan kommunen inte tvingas gå ihop.
 
Vid särskild kommunutredning – nej/ja: utredaren lägger fram sitt förslag om en eventuell kommunindelning för de berörda kommunfullmäktige. Om fullmäktige i någon av kommunerna inte godkänner förslaget kan utredaren föreslå att en folkomröstning i kommunen ordnas. Ministeriet avgör om en folkomröstning ordnas och står då även för kostnaderna. Om en majoritet röstar emot en sammanslagning, faller förslaget. Om en majoritet är för en sammanslagning, kan statsrådet besluta att kommunen ska gå samman. Det här scenariot är ändå mycket osannolikt. 
 
När en kommun befinner sig 
i en speciellt svår ekonomisk situation, en så kallad kriskommun – ja: Om fullmäktige motsätter sig utredarens förslag, ger utredaren sitt förslag till ändring i kommunindelning direkt till ministeriet. Ingen folkomröstning ordnas, utan statsrådet kan direkt besluta om en kommunsammanslagning ifall det krävs för att trygga den lagstadgade servicen.
 
Stadsregioner med minst 100 000 invånare (gäller inte metropolområdet): Finansministeriet har berett en komplettering till kommunstrukturlagen, som ska öka statsrådets befogenhet att sammanslå kommuner som hör till samma pendlingsområde. Ministeriet föreslår att även om kommunernas fullmäktige röstar emot en sammanslagning efter att en särskild kommunindelningsutredning har gjorts, kan statsrådet ordna en folkomröstning, där hela stadsregionen räknas som ett röstningsområde. Om en majoritet är för en sammanslagning skulle statsrådet kunna tvinga kommunerna att gå samman. Då den här tidningen gick i tryck hade regeringen inte ännu godkänt förslaget. Tanken är att kompletteringen ska träda i kraft den 1 juli 2014.
 
 
7. Hur påverkar social- och hälsovårdsreformen kommunindelningen?

Riktlinjerna för social- och hälso
vårdsreformen kan förplikta vissa kommuner att gå ihop för att uppnå befolkningsunderlaget på cirka 20 000 invånare, som enligt arbetsgruppens föreslag krävs för att få ordna basservice.

I Svenskfinland gäller det främst Pargas och Kimitoön, som tillsammans når upp till dryga 22 000 invånare. Utredningsområdet Kristinestad, Närpes och Kaskö skulle hamna knappt under gränsen med ett befolkningsunderlag på 17 800. Jakobstad kan redan med dagens befolkningsunderlag fungera som värdkommun för ett basområde.

Vasa kan fungera som värdkommun för ett social- och hälsovårdsområde, som enligt arbetsgruppens förslag kräver ett befolkningsunderlag på 50 000 invånare i värdkommunen. Då skulle Vasa bli värdkommun för Vasaregionen samt för Jakobstadsregionen och för Sydösterbotten.

Nyland föreslås bli ett social- och hälsovårdsområde med sex ansvarskommuner (Helsingfors, Esbo, Vanda, Hyvinge, Borgå och Lojo) för basnivån. Där påverkar sammanslagningarna främst vilket basområde kommunerna skulle höra till.
 

KIA LEIDENIUS

Sakkunnig

Kommunförbundet
 
 
 
Utredningskartor:
 
 
 
Fakta: Kommunernas anmälan 
om utredningsområden
  • 303 av 304 kommuner ha lämnat in en anmälan. Undantaget är Manninka, men kommunen har redan beslutat om en sammanslagning 1.1.2015.
  • Cirka 250 kommuner kommer att göra en utredning.
  • I 22 områden har man hittat en gemensam syn på en utredning. Sex av områdena involverar tvåspråkiga kommuner.
  • Ungefär 40 kommuner tänker inte göra en utredning. Av dessa gör en del en servicesamarbetsutredning, medan vissa inte har hittat någon utredningspartner. Fem av dessa (Lojo, Nyslott, Kouvola, Heinola och Valkeakoski) har inte någon lagstadgad utredningsskyldighet. De som inte vill utreda anger som orsak att man önskar få klarhet i social- och hälsovårdsstrukturen, att en utredning är onödig eller att kommunen redan uppfyller kriterierna.
  • 77 kommuner föreslår alternativa utredningsområden, vilket betyder att ungefär en tredjedel av kommunerna tänker delta 
i flera utredningar.
  • 36 kommuner ansöker om avvikelse från utredningsområdet, bland annat på grund av gles bebyggelse. Ingen kommun 
i Svenskfinland har ansökt om avvikelse från utredningsområdet av språkliga skäl.
 
 
Fakta: Utredningskriterierna
 
Om en kommun uppfyller åtminstone ett av kriterierna är den enligt kommunstrukturlagen skyldig att göra en utredning. 

Kriterierna är följande:
 
  • Kommunen har under 20 000 invånare.
  • Kommunen är en ekonomisk kriskommun eller håller på att bli det.
  • Arbetsplatsförsörjningen (antalet arbetsplatser i förhållande till den sysselsatta arbetskraften) är under 80 procent och pendlingen till centralkommunen är över 35 procent i stora stadsregioner (Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Lahtis, Jyväskylä, Kuopio) eller över 25 procent i andra pendlingsområden. Alternativt även om kommunen uppfyller samhällstrukturkriteriet, det vill säga utgör ett enhetligt område med en central tätort.

Skicka sidan till e-post
Dela
Kommunförbundets kurser på svenska

Hela kursprogrammet 

Aktualitetsdag - eABP, Vasa
16.4.2014

Öppen förvaltning, Jakobstad
5.5.2014

Kommunernas framtidsforum VII, Helsingfors
6.5.2014